Staffan Sandler

Om konstnären

Svartlöga möter besökaren med sommarhalvårets vikar och skater, klippor och blomsterängar, bryggor och bodar. Tvärs över ön går stigen från hamnen, där Sjögull och Skraken lägger till, mellan skogens höga askar, björkar och alar, över ängsmark och genom byn till Staffan Sandlers hemvist, ”Abanus” nere i byhamnen.

Vimlar det av bofasta, sommargäster och turister i högsommarvärmen, är det desto tystare om vintern, när ön är vitstruken över det vilande grå och med så tunna stråk av blått, rosa, gult, att nästan bara ett konstnärsöga kan se dem.

Med femtio svartlögaår i ryggen gav Staffan Sandler sig själv målardukar, färger och penslar i 60-årspresent och började måla. Två decennier har gått sedan dess, hans teknik har utvecklats och seendet vidgats till släktskap med havsörnens och humlans.

I skärgården möts det stora och det lilla. Här är himmelskupan långt vidare än över stad och land. Här möts det himmelsblå och det havsblå ibland så varsamt att horisonten suddas ut. Här vräker vinden sin vrede över havet, som svarar med hårda grågröna vitfradgande vågor. Här rullar den gråvita dimman in med sin tystnad och suddar ut världen.

Föränderligheten: vindarna och molnen, vågornas skiftande färger, årstiderna som ständigt målar om landskapets duk. Där vill vi vara med och röra vid allt från sommardagarnas högsta svalflykt till vinterns finurligt sirade isskulpturer. Från smekande västan till rivande nordan.

Klåfingrigt? Javisst. Nyfiket därtill.